Svenska Polisens Radiohistoria  
START Tidslinje System 70 System 80 System 70M System E80 RAKEL Företag Kontakt Bild/Video
   

 


SYSTEM 80

S70 var inget bra system för de tre storstäderna. Dålig räckvidd i den täta stadsmiljön och störningar från olika källor gav
problem. Polisen i Stockholm, Göteborg och Malmö provade därför lite olika lösningar.
I Stockholm användes några frekvenser på 168 MHz för trafik in/ut. I Göteborg användes ett system med tre duplexkanaler 167/159 MHz i stället för den enklare versionen i Stockholm.
I Malmöområdet testades sedan mitten av 70-talet ett personradiosystem med datorunderstöd och tre kanaler, som
dessutom hade fyra extra mottagningsplatser. Personradiosystemet låg inom det kommande S80 frekvensområdet
380/410 MHz.
Ur personradiosystemet föddes idéer om hur man skulle gå vidare mot ett helt nytt system.
Detta kom att benämnas System 80, förkortat S80.

Utveckling och funktioner
1981 påbörjade Ericsson radio tillsammans med Rikspolisstyrelsen och polisen i Stockholm, Göteborg och Malmö 
utvecklingen av System 80. Det byggde på en radioväxel MTX80, med tillhörande minidator (Eclipse), färgbildsterminaler,
tangentbord och skrivare för operatörerna i polisens ledningscentral på respektvie ort.
Till radioväxeln anslöts ett antal fasta sändare och mottagare, Ericsson F705. För att bästa möjliga radioförbindelse
skulle erhållas var systemet försett med s.k. diversitet. Det innebar att den mottagarplats valdes som för tillfället hade
den starkaste radiosignalen.
För den enskilde polismannen på fältet fanns den bärbara radiostationen P-305 Maxicom. Polisfordon utrustades med
fordonsstationen C-605 Maxicom.
Radiosystem 80 arbetade med automatiskt kanalval i frekvensbandet 380/410 MHz i semiduplex trafik och var förberett
och delvis försett med krypteringsutrustning.
Systemet arbetade med tonselektiv, CCIR anrop och var uppbyggt så att det anslöt till polisens organisation både
linjemässigt och tvärorganisatoriskt, det senare genom att de mobila radiostationerna C-605 och P-305 kunde
fjärrprogrammeras med en tillfällig anropskod. Det fanns även möjlighet att överföra en tvåsiffrig kod från eller till
ledningscentralen, vilket bl.a. utnyttjades för att automatiskt anmäla när en radiostation startades upp. På så sätt
uppdaterades de statusskärmar som upplyste ledningscentralens operatörer om vilka polisiära styrkor de disponerade
vid varje enskilt tillfälle.
I radioväxeln fanns en integrerad linjetagarfunktion till vilken polisens telefonväxel, såväl som speciella direkttelefoner och
SOSABs (90000) telefonlinjer var anslutna. Detta gjorde det möjligt för den enskilde polismannen att direkt från sin egen
radiostation, C-605 eller P-305, ringa de telefoner som var anslutna i växeln.
 
I Stockholm fanns 15 radiokanaler, Göteborg 13, Malmö 11.
Radiosystemet gav även möjlighet att skapa olika områden och insatsgrupper vid behov.

Efter flera års inkörningsproblem (inte helt olikt det som senare drabbade Rakel) blev S80 riktigt bra, och var normen för
kravställning om hur ett nytt digitalt system skulle bete sig.
Systemet sattes i operativ drift 1984.

Nedan texter är från en instruktionsbroschyr som skrivits av RPS och Ericsson. Den har ett något annorlunda stuk
mot vad man kanske är van vid när det gäller dokumentation. Den ger en enkel och mycket bra förklaring till systemets
funktioner.
Man kan tydligt se att System 80 blev basen för kraven i den kommande utvecklingen och funktionerna i System 70M


RPS radiosystem 80

RPS 80 är ett nytt datorstyrt radiosystem för kommunikation i storstäder. Där behöver man ofta ha kontakt mellan
en ledningscentral och olika mobila enheter. Systemet är utvecklat för att göra kommunikationen enklare, roligare
och effektivare.
System 80 skiljer sig säkert en del från de tidigare radiosystem som du är van vid. System 80 liknar mer ett
mobiltelefonsystem än ett vanligt kommradiosystem. Borta är att du själv hela tiden måste lyssna efter anrop och
att du behöver ropa muntligt på folk. Det här sköter din radio åt dig nu. Borta är också val och ständiga byten av
kanaler. Istället har du en radio där du med några få knapptryckningar lätt gör alla dina anrop. Det är ungefär som
att använda en telefon. Fortfarande går det bra att ha gruppsamtal där flera hela tiden kan lyssna, prata och följa
vad som händer.
System 80 är uppbyggt kring en helautomatisk datorstyrd radioväxel. Växeln förmedlar all radio- och telefontrafik till
och från ledningscentralen och de mobila radiostationerna. Radiotrafik mellan mobila radiostationer kopplas
också av radioväxeln. Växeln använder teknik som automatiskt kanalval och selektiva anrop.
Radioväxeln och mobilradiostationerna är de viktigaste delarna i System 80. Det finns några andra stora
byggbitar också. Ny och lättanvänd utrustning för operatörerna i ledningscentralen. Basradiostationer, både
sändare och mottagare. Anknytning till olika telefonväxlar. Samt ett datorsystem som hjälper till att göra
System 80 ännu mer lättanvänt.
Det finns tre typer av mobila radiostationer i system 80. En som sitter i bilar - mobilstation C605 - och två
som är personburna - handstation P305 och handstation P305-Special.

Trafik mellan mobil radio och ledningscentralen

Den här typen av trafik kommer att vara den vanligaste. För dig som användare är anropen mycket enkla att göra.
Du behöver bara trycka på en eller ibland två knappar.
Det finns fyra olika anrop för att begära att få prata med ledningscentralen. Normalanrop, Frågeanrop, Ilanrop och
Larmanrop. Il- och Larmanrop är viktigare och går före de andra. För dessa två anrop krävs det två knapptryckningar,
bara för att det inte av misstag ska gå igång ett larmanrop.
Larmanropet bryter alla annan trafik och återutsänds till alla. Frågeanropet går direkt till den operatör som besvarar
frågor om alla register.
Det är inte alltid som det finns någon ledig operatör i ledningscentralen så att du får svar med en gång.
Ditt anrop hamnar i sådana fall i en kö. När sedan någon operatör har möjlighet att ta emot ditt samtal blir du själv
återanropad.
När du själv får ett anrop till din radio är det ännu enklare än när du gör anrop. Du tar bara luren eller mikrofonen
och svarar. Lika lätt som när du svarar i telefon.

Trafik mellan mobila radiostationer

Bland den här typen av anrop finns också några som du kommer att använda ofta. Du kan med en knapptryckning
komma i kontakt med alla i din patrull eller alla i din insatsgrupp. Din radio och växeln sköter resten. Du har bara att
börja prata när uppkopplingen är klar.
Det finns också möjlighet att lätt komma i kontakt med alla radiostationer i ett vaktdistrikt, alla i en annan insatsgrupp
eller bara med en enda enskild radioenhet. För dessa tre anrop räcker det inte med endast en knapptryckning,
du måste välja vilket distrikt eller vilken grupp eller individ du vill prata med. Detta gör du med en till fyra siffror.
Enklare kan det inte bli.

Telefonsamtal från mobil radio

All telefontrafik till ledningscentralen går också via radioväxeln. Detta gör det möjligt att enkelt koppla ihop en telefon
med en radiostation.
För att underlätta både för dig och operatörerna i ledningscentralen kan du själv ringa upp telefoner inom polisens
interna växel. Detta sker precis som när du ringer från en vanlig telefon. Samma sätt att välja nummer och samma
toner i örat. Bra och enkelt. När någon vill ringa till dig eller du vill ringa till någon utanför den interna växeln,
hjälper operatören i ledningscentralen till att koppla samtalet.

Tyst statusöverföring till ledningscentralen

När du ska berätta din status för ledningscentralen behöver du inte göra det muntligt längre. Istället knappar du in
statussiffrorna på din radio så skickas dom över till centralen och visas på operatörernas bildskärmar.
Själva överföringen är det ingen som hör. Det är bara radiostationerna som pratar med varandra med hjälp av
olika toner. Ledningscentralen kan på samma sätt skicka ut meddelande till en mobil radiostation.

Specialfunktioner och fler tjänster utan prat

Förutom rena samtalsanrop och statusöverföring finns det några andra bra funktioner på din radio. Du kan göra
förbindelseprov mot  ledningscentralen så att du säkert vet att du har radiokontakt. Du kan även ändra
områdestillhörighet eller byta anropsnummer. Det finns också en speciell funktion för anrop om radiosystemet
skulle krångla och man måste ta till reservdrift.
Din radiostation letar normalt själv upp en ledig radiokanal som den gör anropet på. Skulle du vilja göra ditt
anrop på en speciell kanal så går det. På samma sätt kan du kolla om det finns trafik på en kanal. Du kan både
lyssna på trafiken och själv gå in i den om det verkar intressant.
Radiostationen går också att ställa in för så kallad öppen kanalpassning. Då hör du all trafik på en utvald kanal,
även om det är anrop och trafik som din radio normalt inte skulle reagera för. Detta kan vara bra om många
någon gång måste kunna prata med varandra utan väntetid och utan att trycka på knappar.

Trafik till & från ledningscentralen

Som operatör i ledningscentralen har du alla tänkbara möjligheter att göra anrop och koppla upp trafik. Du kan
till exempel välja att prata med en enda personburen radio, med alla i en instatsgrupp, med alla bilar av en viss
typ eller med alla överhuvudtaget.
Alla dina telefonsamtal går också via radioväxeln. Du slipper alla lösa telefoner och separata kopplingsbord
för direkttelefoner.
Samtliga dessa anrop och uppkopplingar både för radio och telefon gör du lätt med ett fåtal knapptryckningar
på ett tangentbord. Du har hela tiden en god bild av läget på din färgbildskärm.
Alla anrop som kommer in från radio eller telefon hamnar i en kö. När du besvarar ett anrop får du mormalt det
som står först i kön. Du kan dock välja vilket som helst i kön. Anrop som är viktigare, ilanrop och larmanrop,
går före i kön. Larmet bryter till och med pågående trafik.

Radioväxel & datorsystem

Spindeln i nätet är utan tvekan radioväxeln. Via den passerar och kopplas all trafik i System 80. Dessutom passerar
telefontrafiken till ledningscentralen och radiostationerna.
Växeln har ett nära samarbete med systemets dator. Växeln och datorsystemet sköter det mesta av administrerandet
som går åt för att radiotrafiken ska flyta lätt och smidigt. Radioväxeln har bland annat hand om kanalval och val
av den basstation som har bäst mottagning.
Datorsystemet håller reda på vilka radiostationer som är igång, vilka som ingår i vilka grupper, vilka som ligger i kö
och så vidare. Datorn ser också till att operatörerna i ledningscentralen får aktuell och vettig information på sina
bildskärmar.
Från datorn går det även att få ut statistik på till exempel väntetiderna i köerna. Detta kan vara bra för att hitta
flaskhalsar eller annat som ställer till problem i radiotrafiken.

Ledningscentralen

I ledningscentralen har du som är operatör fått ny och användarvänlig utrustning. En färgbildskärm och ett tangentbord.
På bildkärmen visas bland annat vilka enheter som finns tillgängliga, uppgifter om vem du pratar med, och vilka som
står i tur. De anrop som är prioriterade visas med annan färg, till exempel rött för larm, så att det snabbt och lätt går
att få en överblick. På bildskärmen kan du även få fram vissa allmänna upplysningar, till exempel kataloger över vilka
telefoner du kan nå.
En av operatörerna fungerar som huvudoperatör. Det är han som matar datorsystemet med grundinformation. Allt ifrån
hur insatsgrupperna ser ut, hur anropen är prioriterade, till vilka färger det ska vara på anropen när de visas på
bildskärmarna. Till sin hjälp har han ett extra tangentbord och en skrivare eller printer.


Basstationer - sändare & mottagare

Bassändarna är placerade högt och har hög effekt, vilket tillsammans ger stor räckvidd. Det räcker därför med sändare
på några få platser för att nå ut till alla mobila radiostationer. De mobila stationerna däremot har lägre effekt och liten
antenn och når därför inte lika långt som en bassändare. För att mobilstationerna alltid ska nå fram till centralen behövs
det många basmottagare väl utspridda.
En bassändare består av flera sändare som arbetar på var sin kanal. Sändarna har olika kanaler och frekvenser för
att inte störa varandra. Bassändarna delar på det totala antalet kanaler.
En basmottagare består av en mottagare för varje kanal. Detta ger varje basmottagare möjlighet att ta emot trafik på
alla kanaler samtidigt.
Mottagarstationerna talar hela tiden om för radioväxeln hur bra mottagningen är på varje kanal. Växen väljer alltid den
som har den bästa mottagningen. Om samtal pågår och din radio förflyttas från den basmottagare som för tillfället
används kan mottagningen bli sämre. Växeln byter då automatiskt till en annan mottagare som hör bättre.
Detta märks framförallt av den du pratar med, som kommer att höra dig bättre.

Mobila radiostationer

Det finns tre typer av mobila radiostationer i System 80. En som sitter i bilar - mobilstation C605 - och två som är
personburna - handstation P305 och handstation P305-special. Mobilstationen och handstationen P305 har i stort
sett samma funktioner och möjligheter. Mobilstationen har dock längre räckvidd.
Den andra handstationen - P305-special, kom dock aldrig i drift.
Detta berodde på att man hade problem med krypteringen. Kanalavståndet i S80 var 25KHz och det visade
sig vara alldeles för smalt för att få god funktion
.

Simplex, Duplex och Semiduplex

Varje radiokanal eller trafikväg som det också kallas består av två kanaler, egentligen två frekvenser.
En för sändning och en för mottagning.
Basstationerna arbetar i duplex, vilket betyder att dom sänder och tar emot samtidigt på var sin frekvens. Vid ren
duplextrafik kan användarna prata i mun på varandra precis som i telefon. De mobila radiostationerna arbetar
med semiduplex som även brukar kallas tvåfrekvens simplex. För att förklara semiduplex börjar vi med att förklara
simplex.
Simplex är den enklaste formen av radiokommunikation. En simplexstation kan antingen sända eller ta emot, inte
båda samtidigt. Den sänder och tar emot på samma frekvens. Här går det inte att prata i munnen på varandra.
En i taget får sända. Det går inte att blanda simplexstationer med duplexstationer.
Vid semiduplex däremot används två frekvenser, en för sändning och en för mottagning. Men fortfarande kan
radion bara antingen sända eller ta emot. Det är inte möjligt för två mobila semiduplexstationer att prata direkt
med varandra. Samtalet måste alltid gå via en basstation. Fördelen är att mobilstationerna alltid kan nå varandra
oavsett var dom befinner sig. Dom får dock inte vara längre bort än att det finns kontakt med basstationen.

Det här händer när du gör ett anrop

När du gör till exempel ett Normalanrop börjar din radio med att leta upp en ledig radiokanal. På den kanalen skickar
radion iväg ett anropsmeddelande. Samtidigt börjar den gula lampan att blinka. Via en av basmottagarna
når meddelandet radioväxeln. Växeln får reda på vilket anrop du gjort och vilket anropsnummer som din radio har.
Växeln gör nu två saker. Dels kvitterar den med att via en bassändare skicka ett meddelande tillbaka till dig.
Dels talar växeln om för systemets dator att du gjort ett normalanrop. Datorn lägger in dig sist i kön för radioanrop.
Detta visas också på operatörernas bildskärmar.
I meddelandet tillbaka till din radio talar växeln om att den har tagit emot och förstått ditt meddelande. Det är nu
som den gula lampan slocknar och du hör en kort tonsignal. Förbindelsen mellan dig och växeln behövs för tillfället
inte mer utan kopplas ned i väntan på att någon operatör kan svara.
När det blir din tur och en operatör besvarar anropet kopplar växeln automatiskt upp förbindelsen igen.
Växeln skickar ett meddelande om återanrop till din radio. Radion gör två saker. Dels kvitterar den meddelandet
från växeln. Dels ger den ljus- och ljudsignal till dig. När du hör en ton och en lampa lyser har du bara att lyfta
mikrofonen och börja prata.
Från det du tryckt på anropsknappen tills du kan börja prata tar det knappt fem sekunder plus väntetiden i kön.

Så här pratar radiostationerna med varandra

Radiostationerna kan ju inte prata som vi gör. Istället får dom ta till något knep för att förstå varandra. Knepet är
ganska enkelt. Varje meddelande består av fem till tio siffror. Varje siffra motsvarar sedan en speciell ton. Det är
med hjälp av dessa toner som radiostationerna pratar med varandra. Lyssnar man på ett meddelande så låter
det som fågelkvitter ungefär. Tekniken kallas för tonsekvenssignalering och är spridd och
standardiserad internationellt.



Här finns en både underhållande och informativ film från Ericsson som beskriver systemet och dess funktioner (1983)

Police Radio System 4080

Ett ljudklipp från 1998 - S80 i Malmö (54 sek)




SIDAN ÄR UNDER UPPBYGGNAD!






Mobil  -       C605  ---> Aurora (C55)

Bärbart  -    P305 ---> P405 ---> P505

MC - Aurora

 

 

ÅTER till Menyn

 

     

 

 

 

   
    © 2019 RPSRADIO.SE    All Rights Reserved.